Det hela började i november 1987. På dåvarande Folkets Hus i Västervik hade spelats några föreställningar av ”Hunger”, ett beställningsjobb om hungerupproren i Västervik 1917. Det var en musikteater skriven av Göran Norström med musik av Sven-Erik Bäck. Kören, som även agerade på scenen, leddes av Inge Jonsson och kom i huvudsak från Tjuststämmorna, men även andra sångare var deltog. Skådespelarna kom från lite olika håll, bland annat Ingemar Arnesson från Drakteatern, Marie Mattsson från Garageteatern på Valstadkollektivet och Palle Ohlsén från Revygänget 1983-85. Det hela regisserades av Sten Hornborg, dåvarande länsteaterkonsulent.

​

När föreställningarna och turnén till Överum och Oskarshamn var över och det var dags att säga ”hejdå” till varandra kände vi, att det fanns så mycket kraft och energi i gänget att det var synd att sluta där. Den 25 november 1987 hölls ett möte på Kulturhuset, enligt protokollet ”i syfte att starta en amatörteaterförening”. Namnet blev TEATERSKEPPET där ”skeppet” syftar på symbolen i stadsvapnet – fartygstypen koggen. Föreningen var från början tänkt som en paraplyorganisation med plats för konstnärer, körer, hantverkare, musiker med flera. Redan den 26 november 1987 var vi med på en kulturmanifestation ”Mera Kulor till Kulturen”, inför kommunfullmäktiges budgetmöte samma kväll.

 

På det första styrelsemötet den 6 december bestämdes, att vi skulle ha maskerad på ”Trettonafton”. Det kom 200 personer och det blev succe! Ekonomiskt blev det också en succé. Alla ställde upp gratis, till och med musikerna, så det blev ett överskott på cirka 13 000 kronor. Ett bra startkapital för föreningen.

 

Alla festdeltagarna blev inbjudna till årsmötet i februari (med den sedermera traditionella semlan) och när det sen var dags att lösa medlemsavgiften fick vi direkt 150 medlemmar (medlemsantalet har sedan ökat till cirka 300). När vi gick till kommunen och ville ha hjälp med lokal och eventuella pengar till olika projekt, så var det bra att kunna visa att vi var en stor förening och inte bara en liten klick spelsugna teaterapor.

​

Fast egentligen så var det ju det vi var – spelsugna. Men hade vi ”lurat med” så många andra måste vi ju hitta på något för dem också. Därför anordnade vi kurser, teaterresor, kvällar med improvisationsövningar och teaterlekar, ytterligare maskerader, tog hit teaterföreställningar med mera. Så småningom (dec -89) tog Teaterskeppet över ansvaret för ”Sjappetkvällarna” som startade i källarvalven på Varvsgatan 4.

 

Med så mycket aktiviteter kan man ju undra hur det gick med teaterarbetet. Det var ju spela teater vi ville! Jo, det dröjde ända till april 1989 innan vi hade den första premiären i Teaterskeppets egen regi. ”En natt i februari” av Staffan Göthe som spelades för låg- och mellanstadieelever i Västervik, Gamleby och Överum. Redan i oktober samma år var det dags för ytterligare en premiär. Denna gång en fars av Dario Fo, ”Målarna känner ingen längtan”.

 

Teaterskeppet har aldrig fungerat så, att styrelsen sitter och bestämmer att nu ska vi spela den och den pjäsen, utan den som har varit sugen på att göra nåt eller hittat ett bra manus har fått driva sin idé. Därför har det också blivit mycket varierande föreställningar, allt ifrån cabaré, collage, radioteater, barnpjäser, farser, små kammarspel till stora föreställningar med drama, lustspel och musikteater

.

Den vildaste idén hade nog Palle Ohlsén och Bosse Weimer, som ville göra ett bygdespel och placera in Västervik på kartan över sommarspel i Sverige. I maj 1990 var den första träffen kring den idén. Inte trodde vi väl då, Palle, Bosse, Anita, Monica, Börje och jag, att det fyra år senare skulle bli en så stor uppståndelse och succé som det blev med ”Mellan stockros och stupstock” på Stora Torget. Teaterskeppets första sommarspel engagerade över 100 personer och blev lite av en milstolpe i föreningens historia.

 

Egen lokal har stått på Teaterskeppets önskelista redan från starten. Vi har skrivit till kommunen och kulturförvaltningen vid flera tillfällen om våra lokalbehov. Kulturhuset ansågs inte lämpligt för oss eftersom det oftast var ”ockuperat” av konstutställningar. Några av de första improvisationskvällarna hade vi på Norra Högstadiet. Styrelsemötena hölls i Blå Huset på Tillbergsgatan hos Lasse Övling. Men ganska snart fick vi dela lokal med Kulturlaget på tredje våningen på Cederflychtska Huset. Där kunde vi vara med möten och övningar, men spela upp för publik var ju inte möjligt där.

 

Scenen på Folkets Hus kändes för stor för oss nybörjare, så vi fick hitta andra alternativ: Centrumgården (En natt i februari), Festsalen på Norra Sjukhuset (Målarna känner ingen längtan och Gycklarnas uttåg samt repetitioner av sommarspel), Futurum (Sjappet), Ludvigsborgsskolan, (Herrar och Sjappet), Stora Torget (Mellan stockros och stupstock), Gränsö slottspark och Lysingsbadet (Bröllop på Ålvreten) samt före detta Pappersbruket (Blodsbröder). Dessutom tillkommer ett antal beställningsjobb ute på företag och organisationer.

 

Lokalen på Cederflychtska huset hade vi från 1988 till maj 1992 då kommunen sålde huset. Sen var vi husvilla och rekvisitan magasinerades bland annat i Bosse Weimers garage. I januari 1994 fick vi möjlighet att dela lokal med Oasen i gamla Järnförädlingen. Där var så stort, att vi fick plats att bygga scenografi och öva mass-scener inför vårt dittills största projekt, sommarspelet på Stora Torget. Från april 1993 fick vi låna ett kontor på Kulturhuset, där vi kunde placera vår första ALU-are Inger Gustafsson.” (Ur Teaterskeppets jubileumsskrift 1997)

​

2006 flyttade vi från Järnförädlingen till en före detta konsum-butik i Brevik och 2009 flyttade vi in i nybyggda ungdoms- och kulturhuset Mejeriet.

 

Flera år har stora sommarspel genomförts med ibland ända upp till hundratalet medverkande. Däremellan har medlemmar ägnat sig åt enaktare, forumspel, underhållning av olika slag, gyckleri, vidareutbildning, samarbete med filmare och arrangörer av olika slag, barnteaterverksamhet, lokal- och kostymvård, scenbyggen, rekvisitatillverkning mm. Vi har samarbetat med besöksnäringen genom att illustrera Västerviks historia via guidade stadsvandringar och gestaltande krogkvällar anno 1707. Pjäserna har dock alltid varit basen i verksamheten. Vissa år har vi haft uppåt 10 olika uppsättningar. Vi ordnar då och då teaterfestivaler, exempelvis 2007 då ATR:s stora riksfestival var förlagd till Västervik. Vi ordnar också kulturaktiviteter med Visskolan i Västervik då vi tycker att teater och musik hör nära samman. För den enskilde kan det målinriktade och kreativa arbetet tillsammans med andra människor ge bättre självinsikt och nya förmågor. Den gemenskap med människor i alla åldrar som man får tillgång till, beskrivs ibland som starkt familjär. Även arbetslösa och handikappade har genom Teaterskeppet fått sysselsättning och nya vänner.

 

Vi ser amatörteaterverksamheten som ett äventyr, en krydda i livet, en möjlighet att få leva ut sidor av sig själv som annars inte tillåts existera. Samhället behöver icke-kommersiella kulturella krafter som kan gå före och visa prov på mänsklig förmåga, ge inspiration och nya visioner. För sådan strävan har vi i Teaterskeppet fått priser och stipendier.

 

TEATERSKEPPET/ Britt-Marie Widén